frokengeneral

Var i Birmingham och shoppade lite igår. Ringde till N efter ett litet tag i panik, för jag - Jenny Karlsson, hittade ingenting att köpa. Med hans vägledning lossnade det dock och såhär i efterhand önskar mitt bankkort - HSBC Visa, att  jag inte gjort det där samtalet hem. När Sparks hämtade upp mig var jag omringad av påsar, och hade inte ens gjort det jag ursprungligen tänkte göra. Sätta mig på ett fik, försöka få lite skrivande gjort och se sådär lagom svår ut.

Efter det blev det McDonalds, allsång till Kerrang i bilen och hem till Malvern för en dusch. Vidare till M's mamma. Och där, där hände det. Inom loppet av 10 minuter gick jag ifrån att vara i extas över shoppandet till att ligga i soffan och vrida mig i plågor.

M ringde sjukvårdsupplysningen, kände mig inte allt för pepp på att prata med dom eftersom jag hade något som liknande menssmärtor från helvetet, och kände att mina engelska sjukhustermer inte var på topp. Så M fick sköta samtalet.

Nurse: May I please talk to ms Karlsson?
M: No, she don't wanna talk to you.
Nurse: Why will she not talk to me?
M: I don't know. 
Nurse: okey...

Andra favoritdelar av samtalet var en nervös Mark som kollade på mig och frågade:
"Babe, what color is your urin?" och självklart "when is the last time you used the bathroom?"

I ett nytt förhållande är det inte direkt det ultimata, men fick i allafall order om att dricka varmt och ha en värmeflaska på magen och att vi skulle åka in till sjukhuset idag där doktorn konstaterade att det var kolik. Typiskt, jag lider nu av en barnsjukdom.