- Ursäkta min franska.

Det här med att fixa en blogg är ju en skapande process. Så ha tålamod med mig och det faktum att det är en halv världsdel mellan inlägget och headern.

Utöver det håller jag på att lagar mat. Pasta med en oidenfierbar köttsås. Tror förövrigt att jag använder lite för mycket vitlök i min matlagning överlag dock, för igår när jag kom till jobbet frågade chefen som bor granne med oss om jag hade ätit. "Nej", svarade jag. "Det förklarar varför inte det luktade vitlök in till mig idag", svarade han. Touché.

Utöver det har jag lärt mig att uppskatta det mesta med England, speciellt vissa saker så som:

1. Omtänksamheten.  När vi får personalmat lägger kocken alltid sallad på min tallrik, men inte på någon annans. Frågade henne om det här en dag och hennes förklaring var "Ni svenskar är ju alltid så nyttiga."

2. Det Sociala. Vafanken Hälsingland, nu är det du som ser till att skaffa en anständig pub.

3. Curryn. Finns överallt. Istället för bakispizza är det bakis-jalzafar.

4. Vänster traffiken. Vardagen har alltid ett spänningsmoment så fort man går över vägen, och lyckan att leva när du passerat och tänka "Nähä, inte påkörd idag heller" är oslagbar.

5. Människorna. Sjukt tråkig punkt, men jag kommer sakna dom flesta när jag åker hem.

En stor varningstriangel är dock följande:

1. Talesätt. Försök aldrig, och jag menar aldrig, förstå dig på en britts talesätt och direktöversätt aldrig svenska heller för den delen. Försökte med "hissen går inte ända upp" i förrgår. Fail.

2. Missförstånd. Dom som känner mig vet att jag avslutar de flesta samtal med "pusshej". Pratade med mamsen för några dagar sedan och sa just "pusshej". Det här resulterade i en bunt chockade britter som antog att jag och moder hade något slags sjukt incestförhållande eftersom jag sa "pussey" innan jag lade på.

3. Heltäckningsmattorna. Spiller du rödvin på mattan så kan du alltid testa att ha på lite vitt vin. Det funkar med all säkerhet inte, men som vi säger i Sverige; det är ju tanken som räknas.




P.S Förresten. Är det höjden av patriotism när man bli lite tårögd så fort de spelar Abba på den lokala radiostationen, och får det här leendet? Bara undrar.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0